Om det är något som man får räkna med när man ger sig in i författarskapet så är det just motgångar. Under tiden man skriver manuset, i processen att få det antaget hos förlag och efteråt när det kommer till försäljning och även recensioner. Man kommer stöta på motgångar förr eller senare, och de kan vara olika små eller stora. Men det gäller att hålla i, vara envis och fortsätta skriva och försöka.
Detta har jag fått upprepa många gånger för mig själv hittills under veckan. Måndagen började inte med en utan två refuseringar, båda positiva sådana men självförtroendet får sig ändå en liten törn. Och än en gång påminns jag om hur mycket det spelar in för att ett manus ska bli antaget, och nu var det helt enkelt fullt inom den genren hos förlaget.
Jag har även fått veta att förlaget som har gett ut min sensuella novell Mörka rummet har gått i konkurs. Jättetråkigt för dem på förlaget som har kämpat för att hålla igång det och nu fylls mitt huvud med en massa funderingar kring vad jag ska göra med min lilla novell. Jag är inte riktigt redo att släppa taget om Nathalie och hennes mörka rum än, men finns det andra förlag som vill ta över novell? Ska jag starta ett eget eller får jag helt enkelt bara släppa den, även om det känns tufft?
Så ja, det kommer motgångar och ibland förutsedda sådana. Men jag ger inte upp, och jag tillhör den typen av människor som vill tro att något bättre kan komma utav det i slutändan. Det kommer snart en ny leverans hem med fler exemplar av novellen och jag har redan kastat ut nätet för att se om något annat förlag är intresserade av min novell och ska skicka den till ett förlag som visat intresse. Från refuseringen tidigare i veckan kom en förfrågan angående ett annat manus. Även om jag känner mig nedslagen i stunden försöker jag hålla mig positiv. Jag brukar vara noga med att fira mina vinster, stora som små, och vid tillfällen som dessa är det extra viktigt! Så ikväll ska jag fira att jag skrivit klart en ny novell.
Har ni upplevt många motgångar i ert författarskap? Har ni någon metod för att återhämta er från dem?
Elina Kangas 